Trädgårdsarbetet

Det har gått en månad sedan jorden kom. Vi har fyllt på ett par gånger, fått dålig kvalitet, skickat tillbaka den, fyllt på igen.

Nu letar sig tomatplantorna upp ur marken.

De första rädisorna.

De vita ledningarna är för vattnet som leds till trädgården. Sådana här rör ser man överallt längs vägarna och utanför husen runtomkring i byarna häromkring. Vattenkranarna öppnas på bestämda dagar så att varje hushåll får fylla sina tunnor.

Vi diskuterar hur vi ska kunna ta bäst vara på vattnet. Det är dåligt tryck i hela Veron, vatten är inte en självklarhet.

Bananträd. Vi har satt 9 stycken. Om tre månader skall de bära frukt, har vi blivit lovade. Vi får väl se, som man alltid måste säga här.

Hoppfull, men medveten om att mycket kan gå fel.

Några barn leker längs gatan och lyckas tända eld i det snustorra gräset utanför fotbollsplanen bakom oss.

Marias barnbarn heter Evelyn. Själv säger hon Edelyn, det är så svårt med v. Edelyn tycker om tomater och sina lila Foppa-tofflor.

Jag fyllde just tre år, säger Edelyn. Det är såhär många fingrar, räknar vi tillsammans. En, två, tre.

Lila Foppa-tofflor.

Nu måste vi lösa problemet med att hängna in marken. Det är mycket kriminalitet i området och Maria är rädd att folk ska börja stjäla när de får reda på att det finns mat här. Det är mycket ovanligt med frukträdgårdar i Veron eftersom jord är så dyrt, faktum är att Maria tror att detta är den enda.